Jag älskar min bebis <3
Det slår alltså ALDRIG fel!! Samma sak varje gång. JAG gör ingen skillnad, så HUR kommer det sig??
VARJE gång Magnus jobbar att så vankar Ted mitt i natten och VÄGRAR somna om. Tur i oturen är det nu helgen så jag kan sova på dagen när han sover,, men ändå.
Natten till igår var han vaken 00.45 - 03.15. Han fick välling direkt när han vaknade och även innan han ÄNTLIGEN somnade om. Jag vägrade släppa ner honom. Jag försökte stryka honom på ryggen när han låg i sängen, vi satt i fotöljen i hans rum - inget hjälpte. Till slut fick han en bok och fick sitta o läsa den i sängen själv samtidigt som han lyssnade på ljudcd.
Inatt - samma sak!!! JAG BLIR TOKIG!! Men nu var han så tung i baken så vi var tvungen att gå ner o byta blöja vilket fall som helst. Så jag avvaktar en stund här nere, han får leka och sen se om det är bajs på G.
Jag tror att han hatar mig! Det är samma sak när jag kommer hem från jobbet - gnäll och dra i kläderna direkt. O frågar jag om han varit så innan så blir det Nej. Men DIREKT när jag kommer innanför dörren.
Ja, jag vet inte ja. Jag har ju förstått att vad än sina barn håller på med, saker man själv gillar eller inte, så älskar man dom små skithögarna :) Men jag blir bara så LEDSEN och frustrerad över detta beteende.
Det är inte fullmåne varje gång M jobbar natt. Jag lär ju inte snarka mer när M jobbar natt. Vad är det som gör att han vaknar då och inte annars?? Han lär ju inte känna på lukten att inte M är hemma.. ja, suck
Ja, så ligger det till och därmed blev det ett blogginlägg. Jag älskar min lilla älskling, men jag vill sova om nättera - over and out!
Jag förstår att det är frustrerande vännen. Han kanske är rädd att mamma ska känna sig ensam när inte pappa är hemma så han vill hålla dig sällskap. Hoppas det vänder så du får sova.Kram
Trrooo mig, jag vet jag vet jag vet! Man blir så förtvivlad och så ledsen och INGEN fattar hur jobbigt det är! För oss (mig) har det varit ett helvete i drygt ett år, sen började det lätta. Men vi har fortfarande några nätter i veckan med minst tre timmar vaken tid mitt i natten. Det finns inget jag kan göra för att hjälpa dig , mer än att jag förstår hur du känner dig!!! Krrraaam!
Linda, det känns så väl igen. Det är nog både en och två som kan skriva under på detta.
De små liven är helt oberäkneliga.
Och fy tusan vad ledsen man kan känna sig och tycka synd om sig själv.
Trösten är att det är så kort tid de är små och man glömmer fort. Tiden från Neo var tre år till nu vet jag ej var den tagit vägen. Det går alldeles för fort.
Kram på dig
